Länge sen jag hade en blogg, aldrig riktigt varit något för mig. Jag har alltid startat upp och försökt mig på det här med att blogga men slutar alltid dåligt.
Jag hade nu tänkt att detta skulle ge mig extra motivation, något som jag senare kan titta tillbaka på.
Jag har nu varit utan socker i 10 dagar, abstinensen kommer och går och det är som jobbigast när jag är ensam. När jag är ensam kommer de läskiga tankar som nog ingen med samma beroende kan förstå. Hjärnan testar än hela tiden och det är helt sjukt vad man försöker hitta anledningar till ta en kaka eller bulle.
Jag börjar dock bli trött på dessa människor som säger att det bara är att bestämma sig, det är tyvärr inte så enkelt. Man försöker verkligen men att hålla motivationen på topp hela tiden och inte falla tillbaka till frestelserna. Socker är också en drog! Det finns nog ingen som inte själv suttit i samma sits som kan förstå hur svårt det faktiskt är, hur jobbigt det är med ångest och känslan efter ett misslyckande.
Självkänslan krossas totalt och du måste börja om på ruta ett, det man behöver är en som stöttar dig till fullo och som verkligen ser det som är viktigast för att du skall må bra. Du kommer testa det flesta i din närhet, du kommer testa dig själv men på egen hand är det enormt svårt.
Jag själv är en tröstätare, jag äter när jag mår dåligt men jag mår även dåligt när jag äter. kanske svårt att förstå men man tycker inte man är värd mer.
Jag har iaf kommit till insikt och bett om professionell hjälp, en gammal kompis som är utbildad inom kost och träning ska hjälpa mig under 15 veckors tid. Han kan se efter hur mina behov och stötta och trycka på rätt knappar. Därför skall jag nu börja skriva detta som en dagbok och se min förändring, och kanske detta får mig att hålla mig på spåret. Jag kan se tillbaka på min resa och se vad jag åstadkommit och vara stolt över mig själv.
Nu ska jag hitta tillbaka till mig själv och bli den jag vill vara.